2013 visade jag en serie verk som på ett humoristiskt men skarpt sätt undersökte

samtida skönhetsnormer och kroppsliga ideal.

Fyra större målningar – med apor som huvudpersoner – utgjorde grunden i denna utställning.

Aporna rakar sig: under armarna, på könet – i jakten på anpassning.

En gest som både är djupt mänsklig och märkligt absurd.

Genom att använda apor som gestalter avpersonifierar jag motiven –

tar bort specifika identiteter och könstillhörigheter – vilket i sin tur öppnar upp för större igenkänning.

Vem har inte någon gång känt pressen att förändra sin kropp för att "passa in"?

Verken ställer frågor om vad vi sparar, vad vi slänger, vad vi rensar bort –

både materiellt och symboliskt. Vad är egentligen värt något?

Ett föremål, ett hårstrå, en vana, en kroppslig markör?

Med apornas blick, och rakapparaten i handen, får vi syn på vår samtid –

och kanske också oss själva – med både skratt och eftertanke.