Hanna Grandert

Offerkoftan

Verk från 2020 – En inre resa i bild, kropp och ljud

 

Den här samlingen består främst av en film, som kan ses här på sidan,

samt musik där jag spelar cello tillsammans med Sam Ulaner på piano.

Arbetet är en del av en större process – ett försök att ta ansvar för mitt liv,

att lägga bitterheten åt sidan och slutligen kunna ta av mig offerkoftan.


Filmen och samtalen med mig själv dokumenterar denna resa –

en inre och kroppslig undersökning av sorg, motstånd och längtan efter förändring.

 

Genom olika material har slumpartade objekt och artefakter uppstått.

Dessa är inte huvudsaken, utan spår av vägen jag vandrat.

Mer centralt i varje serie är de avgjutningar jag gjort av min egen kropp –

fysiska handlingar för att ta bort, bearbeta och frigöra.

Ett sätt att bokstavligen kliva ur det som tynger.

Att möta bitterheten på djupet är en nödvändig del av processen.

Först då kan jag – med ny kropp och ny röst – komma ut på andra sidan.

Pånyttfödd.

 

 

 

Att

 Att slå knut på sig själv - Kärringknop.

Att trolla med knäna - men de blöder.

Att bli tillsag att inte rida ryggen av en villig häst

- men det är jag som är den där hästen.

Att då försöka ta av sig den tunga offerkoftan?

 

Höjd: 35 cm

Bredd: 25 cm

Material: Gips, cyanotypi, lampa.

 

 

/

 

Kommentar