Hanna Grandert

 “Var och en blir salig på sin tro”

 Året var 2006 och jag skrev mitt examensarbete på Konstfack, där jag lät finkultur möta populärkultur.

Jag bjöd in “vanliga” människor – personer utan dansutbildning,

utan scenisk skolning – att kliva upp i det allra finaste rummet, balettscenen.

Där fick de dansa helt och hållet på känsla, till den klassiska balettmusik som vanligtvis kräver

disciplin, tradition och perfektion.

Jag var upprymd, nästan euforisk, över vad som hände på scenen:

hur kroppar befriade från normer kunde röra sig i ett rum som vanligtvis styrs av strikta regler.

Jag vände mig till teknikern som hjälpte mig med ljus och ljud och utbrast:

“Visst är det fantastiskt? Är det inte roligt?”

Han log lite stillsamt och svarade: “Ja… var och en blir salig på sin tro.”

Först tog jag illa upp. Jag hörde det som en sval dusch över min entusiasm.

Men med tiden har jag förstått att hans ord bar en djupare sanning.

Vi bär alla på olika idéer om vad som är viktigt, vackert, rörande eller meningsfullt.

Det som får en person att jubla får kanske en annan att höja på ögonbrynen.

Den här utställningen utgår från just den insikten:

Att vi alla rör oss genom världen med våra egna övertygelser, våra egna inre kartor.

Att våra sanningar inte behöver vara gemensamma för att vara verkliga.

Att mening inte är något kollektivt beslut – utan ett djupt personligt åtagande.

Var och en blir salig på sin tro är därför en hyllning till mångfalden av upplevelser, uttryck och perspektiv.

En påminnelse om att även i konstens finrum – eller kanske just där

– ryms både lidelse, tvivel, humor och helt egen logik.

Samlaren – en film om minnen, föremål och det vi bär med oss

Samlaren är en liten dokumentär om min mamma och hennes samlingar

– ett stillsamt porträtt av hur föremål kan bli förlängningar av våra liv.

I filmen visar hon några av de saker hon sparat genom åren:

kläder, ting, fragment av vardag och fest.

Varje objekt bär en historia, och varje historia bär ett känslomässigt band.

Genom kameran fångas ögonblicket precis innan något lämnar hennes händer.

De mycket gamla, fina kläderna – slitna men älskade – dokumenteras innan de får gå vidare.

Filmen rör sig mellan det som hålls kvar och det som släpps taget, mellan dåtidens stoff och nuets blick.

Samlaren handlar inte bara om samlande i materiell mening.

Den handlar om arv, omsorg och de subtila sätt vi bevarar oss själva och våra minnen.

Om hur vissa föremål blir som små ankare i tiden, laddade med affektion,

och hur vi genom dem försöker förstå vilka vi varit – och vilka vi är.

Längtan efter Sound of Music – en personlig hyllning

År 2025 markerar två betydelsefulla jubileer:

The Sound of Music fyller 60 år, och Julie Andrews

– vars röst och uttryck formade filmens själ – fyller 90 år.

I min självbiografiska film Längtan efter Sound of Music återvänder jag till barndomens drömmar,

melodier och längtan.

Filmen och Julie Andrews blev för mig mer än kulturhistoria;

de blev en plats att vila i, en värld där mod, sång och skönhet kunde bära en genom livet.

Den här utställningen förenar min egen berättelse

med de ikoniska bilderna och känslorna från Sound of Music.

Genom konstverken bjuder jag in dig att följa spåren av min längtan

– från första mötet med filmen till den vördnad och inspiration som fortfarande lever i mig i dag.

Detta är min hyllning till Julie Andrews,

till filmens tidlösa kraft och till de ögonblick som får oss att drömma vidare.

Trolleboda (ca 1 tim 15 min) är en dokumentär i två delar

som skildrar både släktens historia och den religiösa miljön i Trolleboda

där min familj bott i generationer.

I den första delen besöker jag gården Trolleboda och intervjuar en släkting från USA,

med fokus på den betydelse tro hade för de utvandrare som lämnade Sverige för Amerika under sent 1800-tal.

Den andra delen belyser min mormors uppväxt i Trolleboda,

där påverkan från kyrkan, den omkringliggande traktens starka religiösa kultur

och det lilla samhällets nära gemenskap präglade hennes tillvaro.

Trots att denna miljö påverkade henne på ett begränsande sätt,

utvecklade hon samtidigt en öppenhet och självständighet som formade hennes livssyn.

Bröllopsförväntan (ca 10 min)

är en personlig film där jag bär och berättar i min egen,

min mormors och min mammas bröllopsklänning.

Genom dessa plagg utforskas de förväntningar och krav

som våra föräldrar ställde inför våra bröllop,

och hur kristendomen har påverkat och styrt våra val.

Filmen belyser hur tradition och religiösa normer

ibland kan begränsa individens frihet och egna önskningar.

Kamp / Struggle 1: I'm losing my teeth — a recurring nightmare

 Bygger på en återkommande mardröm där jag förlorar mina tänder –

en oroande, kroppslig dröm som jag har burit med mig länge.

I verket spottar jag gång på gång ut tänder ur munnen –

en visuell och symbolisk bild av förlust, maktlöshet och kanske transformation

Kamp / Struggle 2: To Feel Is to Fight

Inspirerat av en av mina skulpturer:

en knuten näve som sträcker sig upp ur ett moln av lätta, vita fjädrar.

Här möts aggression och skörhet – styrka och känsla –

i en bild som ställer frågan om vad det innebär att kämpa i en tid där känslighet ofta tolkas som svaghet.

Helgonförklaring av Signe.

se vidare via länken.

Se vidare in i "kyrkorummet"