Hanna Grandert

Att slå knut på sig själv- kärringknop.

Kärringknopen – en hyllning till det förväntade felet

Kärringknopen är en laddad knop.

Inom scoutvärlden används begreppet ofta nedvärderande –

som benämning på en felknuten råbandsknop.

En så kallad kärringknop uppstår när det "blir fel", och ordvalet bär på en föråldrad, sexistisk idé:

att kvinnor inte kan, inte förstår, inte får till det.

Jag vill vända på detta synsätt.

I mitt konstnärliga arbete lyfter jag kärringknopen som symbol för den hårt arbetande kvinnan –

hon med tusen järn i elden, hon som knyter, håller ihop, lappar, lagar och bär.

Ibland blir det en felknut. Men kanske är det just där, i det som inte följer mallen, som styrkan bor.

Kärringknopen blir i min tolkning ett kraftfullt uttryck för motstånd, omsorg och erfarenhet.

Ett "fel" som håller – mot alla odds.

Offerkoftan startsida.

Att trolla med knäna - men de blöder.

Att bli tillsag att inte rida ryggen av en villig häst

- men det är jag som är den där hästen.

Att då försöka ta av sig den tunga offerkoftan?

Stark Jag har använt mig av cyanotypitekniken. Exponerat ett ljuskänsligt papper i solen med en kärringknop på, samt texten Att slå knut på sig själv - kärringknop. Byggt upp en ram med belysning för att framhäva den diskreta texten. Höjd: 25 cm Bredd: 35 cm Material: Gips, cyanotypi, lampa. Text: Att slå knut på sig själv - kärringknop.	Stolthet och slit Ett svart tittskåp, inramat av ludd – det samlade avlagret från den stora familjens evighetsmaskin. Tvätta. Tvätta. Samma rörelse. Samma ljud. Samma upprepning. Men där, mitt i det oändliga, står hon. En röd kärringknut på en piedestal. Knuten av arbete. Av flit. Av vardag. Och stolthet. Hon lyser. Höjd: 32 cm Bredd: 22 cm Material: Gips, kartong, papperslera, torktumlarludd	En gyllene kärringknop En gyllene kärringknop – svävande, roterande från en lina i taket. Den sluter sig. Vrider sig samman, likt lemmar som söker varandra. En strävan efter att bli hel. Att bli något. Materialet bär sin egen historia: återanvända, uppstoppade strumpbyxor från ett tidigare verk, nu omlindade med gipsbindor. Ett vardagligt material, förvandlat. En kroppslig form – knuten, bunden, gyllene. En symbol för styrka genom sammansmältning. Höjd: 60 cm Bredd: 45 cm Material: Gipsbindor. Hängande.

Att slå knut på sig själv – kärringknop Ett fritt broderi med orden: "Att slå knut på sig själv – kärringknop." Texten är inramad av fyra kärringknopar – kroppsliga, repiga, vardagliga. De omringar, markerar, håller fast. En form av sammanhållning. En form av förvirring. En form av styrka. Broderiet rör sig mellan det textila hantverket och det inre tillståndet – när omsorg blir börda, när man håller ihop för hårt, när man knyter sig själv till tystnad. Höjd: 50 cm Bredd: 50 cm Material: Broderi, rep, masonit	Alla dagar Torr lera har knådats till korvar. Spruckit. Gått sönder. Jag har lappat ihop dem – en efter en – till ståtliga kärringknopar. Små sprickor har lagats med guld, inspirerat av den japanska Kintsugi-traditionen. En hyllning till det lagade, det levda, det som bär sin historia öppet. Sju knopar. En för varje dag i veckan. Alla dagar. De som brast. De som höll. De som gick i bitar, och de som satt ihop dem igen. Höjd: 25 cm Bredd: 85 cm Material: Vit lera, trä	Nu blev det för mycket En avgjutning av mina egna händer. När det blir för mycket. När man slagit knut på sig själv. När krafterna tar slut. Ibland önskar jag att det psykiska skulle synas fysiskt. Att det som drar och knyter ihop inombords kunde träda fram som en verklig form – en riktig kärringknop. Här har den blivit synlig. Händerna. Knytningen. En kroppslig bild av en inre känsla. Höjd: 60 cm Bredd: 45 cm Material: Gipsbindor. Avgjutning av mina händer