Hon trollar med knäna – men de blöder
Ett verk om vardagens tystnad, slitets osynlighet och den kroppsliga kostnaden av att alltid "klara sig".
Verket består av fem ansiktsavgjutningar – blickar åt olika håll, i ständig beredskap.
För i vissa situationer räcker det inte med att ha ögon i nacken.
Det handlar om att förutse, förhindra, läsa av rätt – hela tiden.
En skir kjol, sydd av min mormors gamla gardin,
sveper verket i ett tunt lager av ömhet och historia.
På tyget är orden broderade:
"Att trolla med knäna – men de blöder."
Under kjolen trängs 16 gipsavgjutningar av mina egna knän.
De står tätt, som i reserv –
för de knän som trollat klart, som burit för mycket, för länge.
Ett verk om styrka som förväntning,
om det osynliga arbetet,
och om vad som händer när hyllningen till "duktigheten"
blir ett annat sätt att inte bli sedd.
Material: Trä, broderi på gammal gardin,
16 gipsavgjutningar av mina knän,
5 gipsbindsavgjutningar av mitt ansikte