Hanna Grandert

Att rida ryggen av en villig häst.

 

Offerkoftan startsida.

 

 

Rida ryggen av en villig häst

Ett uttryck jag bara hört från en enda människa – någon som stod mig mycket nära under lång tid.
Att "rida ryggen av en villig häst".
Det handlar om att utnyttja den som är hjälpsam.
Att ta mer än vad som ges.
Att begära styrka när någon bara erbjöd stöd.

Jag ville inte bli riden på.
Jag ville bara ha lite draghjälp.
En lätt hand, en stunds samrörelse.
Inte bära allt. Inte slitas ut.

Men till slut var det jag som stod där med sänkt huvud och ömmande rygg.
Den där hästen – det var jag.
Och många red. Länge. Hårt. Ovarsamt.

Så hårt att kroppen till slut gick sönder.
Det blev fysiskt. Det blev operation.
Steloperation. Skruvar. Metall. Rehabilitering.
Men också: vila. Reflektion. Motståndskraft.

Nu, med ryggen bokstavligen stärkt av stål, börjar något nytt.
Den villiga hästen reser sig.
Inte för att bära fler – utan för att stå stadigt i sitt eget kraftfält.
Det här är början på en annan sorts styrka.
En som vet sitt värde. En som väljer själv.

 

 

Ett fritt broderi med orden:
"Rid inte ryggen av en villig häst."

En mjuk, snäll, naiv häst –
som påminner mer om en dum åsna.
Utan skygglappar.
Med öppna ögon och öppen mun.
Vill klappa. Vill ge. Vill rädda.
Men det går inte –
munnen sitter snett. Orden fastnar.

Den villiga hästen försöker.
Ger mat. Ger omsorg.
Bär mer än hon borde.

Men nu –

Spring, häst.
Spring och bli den vildhäst du var menad att vara.
Spring fritt.
Spring för din egen skull.

 

Höjd: 50 cm  Bredd: 35 cm

Material: Broderi, päls.

 

Hudlös

 

Ett tittskåp, inramat av tvättmaskinsludd.
Där, i mörkret, står en hudlös häst.

Den stegrar sig – sårbar men obändig.
Ingen kan längre sitta på dess rygg.
Ingen får rida ryggen av den villiga hästen.

Den är fri.

Det yttre spelar ingen roll.
Den skyddande pälsen kommer sakta att växa ut igen.
Men friheten –
den har redan börjat ta form.

 

Höjd: 32 cm
Bredd: 22 cm
Material: Kartong, torktumlarludd, papperslera, gips

Otur

 


"Att rida ryggen av en villig häst"
har skrivits in i ljuset.

Texten omsluts av en hästsko –
formad likt en regnbåge.
En verklig hästsko, skänkt till mig av min allra bästa vän.

Men precis som vägar ibland slumpas fram,
har även hästskon vänt sig –
fel håll.

Istället för att samla lycka
rinner den ut.
Lyckan, vid regnbågens slut,
blir till otur.

 

 

Höjd: 25 cm
Bredd: 30 cm
Material: Gips, cyanotypi, lampa

Matt matt

 

Detta schackbräde formade jag för 25 år sedan.
Springaren – hästhuvudet – är byggt av tvättmaskinsludd.
Lager på lager.
Hår, hud, damm och stoft från kläder. Ett avtryck av tid.

Men den här hästen är klumpig i sitt sammanhang.
Två steg bak. Ett åt sidan.
In i någon. Två steg bak igen.

Mer tvätt.
Mer skrik.
Mer ljud.
Mer tystnad.
Mer ensamhet.

Mer matthet.

Schockmatt.
Schackmatt.
Matt matt.

 

 

Höjd: 30 cm
Bredd: 45 cm
Material: Torktumlarludd, schackbräde i lera

Avriden rygg

Min egen rygg.

Avridens rygg.

Ibland finns det en märklig lättnad i att det onda syns.
Att kroppen får bära vittnesmål.
Att smärtan inte längre är osynlig.

Att det ska behöva gå så långt.
Men – det finns en väg tillbaka.
Och det är den vägen som betyder mest.

Med skruvar i ryggen,
och en ommöblerad struktur,
kan något brutet bli starkare än förut.
En ryggrad som bär. En som står.

Att ha ryggrad.
Jag övar på det.
Att framhålla den.
Att inte ducka. Inte vika mig.
Inte sakna ryggrad.

Inte vara feg.
Inte svika mig själv.

 

 

Höjd: 25 cm
Bredd: 40 cm
Material: Gipsavgjutning av min steloperation, trä, hästskor

 

/

 

Kommentar
:) :( :D ;) :| :P |-) (inlove) :O ;( :@ 8-) :S (flower) (heart) (star)