Rida ryggen av en villig häst
Ett uttryck jag bara hört från en enda människa – någon som stod mig mycket nära under lång tid.
Att "rida ryggen av en villig häst".
Det handlar om att utnyttja den som är hjälpsam.
Att ta mer än vad som ges.
Att begära styrka när någon bara erbjöd stöd.
Jag ville inte bli riden på.
Jag ville bara ha lite draghjälp.
En lätt hand, en stunds samrörelse.
Inte bära allt. Inte slitas ut.
Men till slut var det jag som stod där med sänkt huvud och ömmande rygg.
Den där hästen – det var jag.
Och många red. Länge. Hårt. Ovarsamt.
Så hårt att kroppen till slut gick sönder.
Det blev fysiskt. Det blev operation.
Steloperation. Skruvar. Metall. Rehabilitering.
Men också: vila. Reflektion. Motståndskraft.
Nu, med ryggen bokstavligen stärkt av stål, börjar något nytt.
Den villiga hästen reser sig.
Inte för att bära fler – utan för att stå stadigt i sitt eget kraftfält.
Det här är början på en annan sorts styrka.
En som vet sitt värde. En som väljer själv.